En av standardfrågorna som jag ställer till mina intervjugäster i Soluret Podcast. Svaren varierar givet hur gästen tolkar ordet frihet och i vilken kontext hen tänker sig känslan av frihet.

I mitt tidigare inlägg skrev jag om inkludering och det är också en nyckel till frihet. Genom inkludering och tillgänglighet kan jag röra mig fritt i samhället. Jag skulle dock aldrig kunna röra mig fritt om det inte vore för mina hjälpmedel, som rullstolen, en avgörande nyckel till fysisk rörelsefrihet utifrån mina förutsättningar.

I veckan var jag på en hälsokontroll på Spinalismottagningen. En välbehövlig kroppsbesiktning efter att ha levt 25 år med ryggmärgsskada. Jag bävade känslomässigt inför kontrollen, för jag skulle bli påmind om mina tillkortakommanden. 
Att leva med en ryggmärgsskada är en utmaning. Det handlar inte ”bara” om att använda rullstol, det är det minsta problemet, utmaningarna kommer med risk för trycksår pga känselbortfall, artros i axlarna pga slitage, nervsmärtor, nedsatt blås- och tarmfunktion, nedsatt lungkapacitet, temperaturintolerans, spasticitet med mera.

Genom livet har jag känt att jag måste prestera bättre än andra pga  ryggmärgsskadan. För att samhället inte ska ”se” mina fysiska begränsningar har jag känt att jag måste kompensera för dem - genom att vara duktig, stark och driven. Jag är redan i grunden en driven person, att då dra upp växeln ytterligare gör att lågan inom mig så småningom riskerar att bränna ut mig. För att jag ska vara hållbar livet ut måste jag ge mig själv rätt förutsättningar genom individanpassade hjälpmedel, träning, hälsosam kost och inte minst vila.

På kontrollen fick jag träffa en fysioterapeut, läkare, arbetsterapeut och sjuksköterska och kände mig väl omhändertagen. Det är en ynnest och ett privilegium att jag får möjligheten till detta tack vare vårt välfärdssystem. Jag blev faktiskt rörd, för jag kände att de genuint brydde sig om mitt välbefinnande. 
Läkaren som jag träffade sa bl.a: ”Det är ok om du sjukskriver dig, det är redan en utmaning som det är att leva med ryggmärgsskada.” 
Jag fick en klump i halsen och kände mig bekräftad.

I matsalen på rehabcentret satt ett gäng män i sina rullstolar, som pratade ukrainska. De log mot mig och jag förstod att de var krigsdrabbade soldater som offrat sig för friheten. De gav mig perspektiv och påminde mig om att vara tacksam över mitt liv och att jag aldrig kan ta min frihet för given.

Så, jag känner mig fri när jag överkommer mina fysiska utmaningar genom att vara hållbar, även om friheten kan vara smärtsam, ibland.

Yasmin använder e-motion M25 ett drivaggregat från Alber för att avlasta axlarna och rullstol från Küschall. I nästa inlägg berättar hon mer om sina hjälpmedel.